Spridda tankar...
Senaste veckan har bjudit på väldigt många highs men också en del lows. Jag försvann ett tag, lekte Dave Gahan för en stund enligt vissa. Eller var det bara ett tecken på en trött kropp som fått nog? Doktorn sa att det var så, han vet väl bäst? Hur som helst lämnades alla frågor kvar i Stockholm. London kallade och trots ett regnruskigt och blåsigt väder med dyra cigaretter lyckades detta London som alltid stjäla mitt hjärta och ifrågasätta vad jag i all fridens namn gör i Stockholm.
"How can they be tired of England, they'll never know the England that we know, never know where the ones with the dreams go, no never notice the skies with their eyes down low"
Det finns något med de smått nedgångna förorterna längs med Stansted Express till de fashionabla kontoren vid Liverpool Street som tilltalar mig på en personlig nivå som är svår att förklara.
"We'll never be tired of England united in rain in the cities to channel the pain and the pity's woe carry them back to the place below"
Carl var på ett strålande humör och spelningen kvalar lätt in på min personliga topp-3, vi bjöds på en hel del nytt material och om det fanns minsta tvivel angående nya albumet spolades allt bort med nattens regn. All oro kan sköljas bort. För övrigt saknar jag engelsmännens traditionella kasta öl på allt och alla stämning på konsterter här i Sverige. Blev mäkta imponerad av den 50-årige pappan som tagit sin son till spelningen och kunde nästintill varje textrad, så ska jag bli när jag blir stor. Om det nu händer.
"How can they be tired of London, the scents in the air on a warm day, generation of hope that sees better days but moving along in the same old ways"
Dusty Rhodes and the River band var ett av de bättre förbanden jag någonsin upplevt, som om Will Ferrell och John C. Reilly slagit sig samman med The Band och Arcade Fire.
"While the queen of England sits on her throne of bingo cards and chicken bones"
Att komma hem till ett soligt Stockholm är som att komma hem till en okomplicerad, glad och till ytan vacker älskarinna medans min kära fru London gråter kalla tårar längs sin komplexa, sorgsna och smutsiga kropp.
"How can they be tired of England?"
posted by Robby at 11:23 em
0 comments
